Derbyt var här och hatorden från båda lagens supportrar hade haglat i varandras forum på svenskafans. Kubanerna lyckades få ihop en riktigt stor armé till kriget i bruket. Det var mäktigt redan när vi ankom till arenan då folket fylldes på mer och mer. Vi var runt 300-400 i klacken som alla ville hjälpa sitt lag på vägen tillbaka till allsvenskan, men bra många fler örebroare fanns på plats runt Stora vallas läktare. Tifomässigt hade vi redan vunnit över de slocknade vulkanerna som stod på långsidan med bara ståplats. Hata, hata, hata Örebro hördes svagt från dem redan en halvtimme innan matchstart, och banne mig så var det den enda ramsan de sjung/ropade matchen igenom. Solen sken och det var kanske det enda som gjorde det under första halvleken. Efter sex minuter av matchen så gjorde Degerfors ett något turligt mål där Eirik Lamöy får till en träff som ställer Westman i målet. Sedan är det Örebro som tar hand om bollinnehavet och skapar några halvchanser. Vi gjorde så gott vi kunde i klacken och det var inte dåligt det, flera tyckte efter att endast en klack fanns på plats, nämligen den svartvita färgglada som fick sista ordet tillslut. Andra halvlek var sämre från ÖSK än första och det kändes inte som att det skulle bli fler mål då chanserna lyste med sin frånvaro. I den 65:e minuten går Pettersson ut och Näfver in på sin sedvanliga vänsterytterplats. Ian Jeffs och Magnus Samuelsson kommer också in vid ett dubbelbyte i den 74:e minuten. Detta gjorde att matchen ändrade karaktär, Örebro fick flera målchanser. Men det var inte en målchans som kvitteringen kom på i den 84:e minuten, den 20 år unge Kristoffer Näfver trycker från långt håll ute till vänster till ett skott som skulle få Ronaldinho att se avundsjuk ut. Bollen flyger hårt upp i krysset och kvitteringen fick alla ÖSK:are i extas. Detta var en seger för oss, vi som inte förlorat på 10 år mot ärkerivalen Degerfors såg inte ut att göra det nu heller. Oavgjort fick vi ta, trots allt var det en poäng vilket tidigare under halvleken känns så avlägset. Dock visste vi alla att ÖSK avgjort många av de senaste matcherna lagen emellan på övertid. Förra året gjordes kvitteringsmålet i den 94:e minuten hemma och segermålet på bortaplan i samma minut. Dock var det Degerfors som i första övertidsminuten fick ett kanonläge genom inhopparen Jonas Bergman som kom fri mot Westman men skjuter mycket klantigt utanför. Vi är inne på den sista övertidsminuten (av 3) och ÖSK får frispark ca 10 meter utanför straffområdet. Förhoppningen steg fort, men skulle historien verkligen kunna upprepa sig? Örebro flyttar upp allt man har och Nordback svingar in frisparken i bortre delen av straffområdet där Thomas Andersson nickar bollen över en utrusande Sebastian Karlsson ifrån Degerforsmålet in mot mitten någon meter från mållinjen. Med både kraft och vilja slänger sig Degerforssonen Sebastian Henriksson mellan två försvarare och nickar in segermålet i den 93:e minuten! En helt fantastisk vändning som vi sent kommer att glömma. Och historien upprepar sig så otäckt egentligen men sant, om jag drömde? Fråga någon av de andra 6 149 som inte heller trodde att det var sant. Släkten är värst heter det, och även om fler (bl.a. jag) sa inför matchen att Henriksson avgör på övertid så var nog det mest ironi och drömmar. För att knyta ihop sammanfattningen om derbyt så måste jag säga att det var den bästa drömmen jag någonsin drömt, men det bästa var att det inte var någon dröm.