Norrlands "storlag" skulle bli en svår nöt att knäppa på Norrportens arenas konstgräs. För Örebros del hade de fått ett tufft matchschema inledningsvis. Trots allt är det bara skönt att få dessa spelade så fort som möjligt. Detta var dessutom första matchen jag ej hade tillgång till att se. Men redan efter 17 minuter piper min mobil och ger ett positivt svar där det står att Larsen gett ÖSK ledningen. Målet var snyggt också då han fintade av en Sundsvallsback och lägger sedan lätt in bollen bakom Sundfors i målet. Trots att oavgjort kanske varit mest rättvist så går återigen "the king of Örebro" Lars Larsens lag som vinnare mot ett av seriens största favoriter.

Hemmapremiären mot Mjällby skulle inte bli den enklaste trodde vi inför matchen. De gulsvart klädda visade redan förra året att man inte viker ned sig trots att Örebro vann båda matcherna med 2-1. Båda lagen anfaller gärna, men det är ÖSK som från start visar att vi vill vinna detta. Chanserna avlöser varandra och hemmapubliken väntar bara på ett mål. Det dröjde till den 33:e minuten innan Nordback på straff (efter att Näfver dragits ned i straffområdet) gör mål, och den finske mittfältaren är än så länge den enda som gjort mål för ÖSK på två fasta situationer. Måljublet från publiken hade knappt lagt sig innan det var dags igen, Joel Riddez fick drömträff med vänsterfoten och trycker upp bollen i krysset från långt avstånd. Ett riktigt snyggt mål och ÖSK går till paus med 2-0 ledning. I andra halvlek startar gästerna piggast och skapar många chanser för en reducering, och den kommer i den 53:e minuten då Sjöfors är påpassligt framme och gör 2-1. Men efter det så tappar konstigt nog Mjällby trycket och hemmastarka Örebro kan genom ett av årets nyförvärv (Sebastian Henriksson) öka på till 3-1 för att senare fastställa slutresultatet till 4-1 genom inhopparen Johan Pettersson.

Var själv på puben "Pitchers" i Örebro och kollade in laget via sportexpressen. Planen som skåningarna bjöd på gav potatisåkrar ett namn! Nåväl premiärmatchen skulle trots allt till att starta, och det med två av seriens favoriter. Landskrona hade pekats ut som riktigt stora favoriter till att vinna serien lätt av många, men inte av mig då jag insåg att det sällan är favoriterna som vinner. Första halvlek var väl en typisk premiär då knappt något hände. BOIS hade bollen mer men inget av lagen skapade någon chans värt namnet. I andra kom hemmalaget igång mer och skapade chanser på löpande band. Men mitt i pressen så är det Örebro som kontrar och lyckas få en frispark ett par meter utanför straffområdet. Den tar Fredrik Nordback hand om (han tränade en hel del på just detta under försäsongen) och efter en underbart hårt skruvad frispark så letar den sig in i Baxters ena kryss. Efter detta skapade inte ÖSK fler chanser (utom Kuhis friläge i slutet) utan blev totalt tillbakapressade av Landskrona. Skillnaden mellan 3 och 1 poäng i premiären stavades Peter Westman, Örebromålvakten hade murat igen målet för kvällen och såg till att de svartvita bärjade med sig en seger hem till Närke. Rättvisst eller inte, ÖSK visade kämparglöd, klubbhjärta och ett taktiskt kunnande som dom visade allt för få gånger förra året.